Blogg

Drop it like it’s hot!

Ja, jag har alltså lyckats tappa min telefon i marken. My precious. Vi skulle kunna gå in på hur det gick till. Jag skulle kunna redogöra för precis allt, men det gör jag inte. Vi kan däremot säga att vi vet att det antagligen bara kan ha skett på något av följande sätt:

Scenario 1.
Klockan är cirka 05:45. Jag är precis stigit upp för att göra min morgonyoga, Ashtanga, och har precis hittat min inre lotusblomma när jag får höra ett skrik ifrån gatan. Jag tittar ut och märker att det står tre svartbältande kamikaze-ninjor som är i full färd med att råna Debra Messing. Jag kastar mig ut genom fönstret i sann Assassin’s Creed-anda och ger mig in i en dödsföraktande strid mot vandalerna, tills de alla tre ligger vid mina fötter där de med andfådda och spröda andetag yttrar en sista stilla bedjan om nåd. Jag tar då upp min telefon för att ringa till polisen, men i samma stund så kastar sig Debra Messing runt min hals och tungrotshånglar upp mig i partär så att jag tappar telefonen i marken.

Scenario 2.
Klockan har precis slagit 12. Ryckningarna börjar vid tinningarna. Dunkandet. Hungern. Kättjan. Det är så det brukar vara vid den här tiden. Jag är van. Jag vet att det är lönlöst att kämpa emot. Förbannelsen. Vi blir aldrig fria. Inte från det här. Jag har en vit skjorta på mig. Jag vet inte var jag köpt den ifrån. Måste vara minst 150 år sedan nu. Stärkta manschetter. Krås. Manchettknappar i borstat stål med safirinlägg. Eller jo. Nu minns jag. Balen på Hotel Le Meredien i Wien, 1902. Den förre ägaren till skjortan hade arbetat i entrébaren den kvällen. Han smakade utsökt. Plötsligt drar en vindpust in genom fönstret. Det blir kallt i rummet och jag minns smaken av henne för några nätter sedan. Hennes mörka hår. Hennes mjölkvita hud, ren som vårsnö och där under skaren, hennes kokande nektar. Takten ur hennes halspulsåder som sipprar längs mina mungipor. Smaken av jord, järn och liv. Plötsligt ringer det i min telefon. Det är Lestat. Han frågar var jag är. Då minns jag. Festen. Det är hans 300-års dag ikväll. Jag skyndar mig att stoppa ner telefonen i innerfickan, sätter på mig kavajen och beger mig mot badrummet. Innan jag sträcker mig för att dra på mig min figursydda smoking, faller telefonen ut ur fickan och landar med glaset ner mot marmorgolvet vid södra flygeln. Satfläsk.

Scenario 3.
Jag pratar med Sven i telefon och försöker samtidigt koppla in mitt headset med en hand, eftersom min andra är fullt upptagen med att äta ost. Osten klarade sig oskadd dock.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *