Blogg

Dog-log 4 januari 2015

Jag ligger under sängen. Om någon frågar mig var jag ligger så svarar jag ”jag ligger under sängen”. Varken mer eller mindre. Jag befinner mig här för att min vårdnadshavare, hädanefter hänvisad till som den långe mannen med tvivelaktig klädsmak, har drivit mig hit. Han kallar det han gör för ”pälsvård”, som i själva verket är en hänsynslös förhörs- och tortyrmetod som användes flitigt under hund-raåriga kriget och slaget vid Dobermann. Jag har läst böckerna, hört historierna. Det här är en hälsning från helvetet. Om detta må vi berätta, och så vidare. Den långe mannen är slug. Jag ger honom det. Om jag bara visste vad han vill åt. Han säger ingenting. Han bara ler och lockar. Tror jag är dum, säkert. Ja, säkert tror han det. Men var inte oroliga, jag tänker inte avslöja någonting. Jag tänker tiga. En tjur står på min tunga. Han har lagt fram levergodis i köket och ett grisöra för att locka fram mig ur min håla. Han tror att jag inte ser, men jag ser. Jag hör att han slipar dem nu. Tången, kardan, saxen.
Han har redan tagit nedre delen av bakkroppen och lite av ryggen, men mer än så blir det inte. Inte den här gången. Jag känner inte igen mig själv längre. Han är galen. Jag vet det nu. Komplett galen. This ends now. Om någon av mina vänner läser det här, hälsa dem att jag kommer minnas dem med värme och kärlek. Oh. Vänta. Jag tror det luktar leverpastej. Måste dra. Hörs. /Rasmus

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *