Blogg

Alltså. Jag prioriterar inte fel. Hädanefter heter det att jag ”bejakar min kvinnlighet.”

Förmiddag. Västertorp. Konsum.

En person som föredrar att vara anonym, men som vi hädanefter kan referera till som ”Person X”: Asså! Kom igen nu då!

Jag: Ja, jag kommer. Ehm. Vad ska vi handla då?

Person X: (Med samma tonfall som man har när man pratar till den där robotrösten på SJ’s telefontjänst som ber en att upprepa svaret på frågan ”Varifrån och NÄR vill du åka?” för tjugonde gången) Men ÅÅÅÅÅH!! GREJER!!!

Jag: (Låter person X ta täten. Ni vet, i vissa situationer är det bara att backa) Ja. Jo. Absolut.

Person X: ÅH!!! Ostbollar!!!

Jag: (Ganska försiktigt) Ehm. Är du säker på att det är en så bra idé, om du har ont i magen älskling! Du vet…jag minns sist när…

Person X: (Avbryter, med ungefär samma emfas som Gandalf när han eyeballar ner Ballrogen och säger ”NONE SHALL PASS”) O-S-T-B-O-L-L-A-R! Nu!!! Capiche!?!?

Jag: Ja. Jo. Absolut. Visst. Jag hör vad du säger.

Person X (Går in i vad som bäst kan liknas vid ett fångarna-på-fortet-mode, när det är 20 sekunder kvar och tigrarna börjar komma ut och det är fett bråttom att gå med sig så mycket guldmynt man kan få och Gunde påpekar hur oliiiidligt spännande livet är just nu.) Och wienerbröd. Här. Och Godis. Såna där sura! JA!! Ta den där! Skitbra! Har vi läsk hemma? Och snus. Vi måste ha snus. Och…och….Oh! Kolla! Vattenmelon! Vänta…jag ska bara ringa banken.

Ja. Alltså. Det hela är väl lite ovant, men man kan väl säga att det nu står klart att jag och ”Person X” förstår varandra på ett väldigt bra sätt när våra shoppingturer till affären sammanfaller med hens ägglossning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *