Blogg

Jag hade en bra titel på det här, men ja, det hände en grej emellan.

Ja, jo. Jag vet allt det där. Men alla har sina svagheter. Och ja, jag vet.
Jag är förbannat dålig på att komma ihåg att stänga köksluckorna i köket. Jag vet att jag, när jag letar efter någonting eller när jag lagar mat, är så all over the place att det mer ofta än sällan ser ut som en performanceinstallation inspirerad av Mötley Crue’s ”The Dirt”.
Jag vet att jag ofta glömmer bort att stänga locket till toalettstolen så att Rasmus hela tiden tar sig in för att dricka ur toaletten och jag vet att det är du som vaknar av det där ljudet varje natt från sjuttio kilo varghund när han helikopterbangar i vårt Gustavsbergsporslin på nätterna.
Jag vet att jag ofta, när jag har duschat, går rätt ut ur badrummet och skakar av mig som en argsint hamster för att det just där och då känns väldigt viktigt att byta låt på Spotify. (Och nej, det är oftast inte av någon annan anledning än att jag fått lite ”feeling”.)
Jag vet att jag så gott som alltid lägger mina blöta handdukar på stolen, på dina kläder, på köksbordet, på golvet eller vid ugnen och att jag ofta sedan går till kylen för att se om det finns någonting portabelt att äta medans jag torkar mig, för att sedan glömma bort vart jag la handduken, för att sedan komma på att jag fryser och då istället gå tillbaka in i badrummet och ta en av dina handdukar istället, samtidigt som lägenheten vid det laget ser ut lite som Skara Sommarland efter en mindre lyckad tysk invasion.
Jag vet att jag ibland låser in mig på toaletten när jag bara ska ”tvätta händerna”, tills du bankar på dörren tjugo minuter senare och påminner mig om den där grejen att du faktiskt varit kissnödig i tjugo minuter och om att grejen med att jag fick gå först var just för att jag bara skulle ”tvätta händerna”, och inte för att jag skulle spela Angry Birds 2 tills jag fick den tjocka fågeln. (Även om det så här i efterhand faktiskt hade varit trevligt med lite entusiasm eftersom jag faktiskt fick den tjocka fågeln och alla som har spelat Angry Birds 2 vet hur jävla apsvårt det är att klara banan som gör att man får den tjocka fågeln. Just sayin’.)
Jag vet att jag glömmer bort att tömma kattlådan. Jag vet att min definition av ”Titta, jag har dammsugit”, innehar ungefär samma dignitet som när en treåring i sandlådan påskiner att hen har ”Bakat”.
Jag vet att jag på många sätt är som en guldfisk och att jag i stressade situationer agerar på min reptilhjärna på ett sätt som får de flesta reptiler att skriva arga insändare i lokalpressen om att vi snarast bör se över användandet av det där ordet eftersom de, med hänvisning till rådande verklighet, mer och mer börjar betrakta det hela som en smärre förolämpning.
Som t.ex den där första kvällen när jag skulle imponera på dig och laga vegetarisk lasagne, och jag kanske råkade ha lite för mycket lite för varm olja i kastrullen som ganska snart fattade eld och började brinna. Den vanliga reaktionen skulle kanske ha varit att göra som man borde ha lärt sig vid det här laget efter att ha sett så många avsnitt av Rescue Me som jag ändå har gjort, att kväva elden på något sätt. I alla fall om man jämför med alternativet att springa genom lägenheten med nämnda kastrull, svinga in den på linoleumgolvet i badrummet och sätta på duschen. Jag medger att det var dumt. Märkena efter den där kvällen är fortfarande kvar men jag tycker att den sammanfattar ganska mycket av vem du är tillsammans med. Jag tänker att du redan där och då fick en ganska så klar bild av vem du har satt dig i båten tillsammans med, om man nu kan säga så.
Jag vet att jag antagligen är den mest förvirrade människan som du någonsin kommer att stöta på. Jag vet att du kommer irritera dig något alldeles gränslöst på hur jag alltid kommer förlägga både mina och dina nycklar och hur jag alltid blir tvungen att återvända i snitt tre gånger till lägenheten varje gång vi är på väg någonstans för att jag glömt någonting som du antagligen upprepade gånger har påmint mig om.
Jag vet att jag kommer hata alla de där gångerna när du har tjatat på mig om någonting jag inte får glömma att ta med, handla eller komma ihåg och när jag har svarat med att fräsa att jag för satikens inte är dement, och du i din tur har svarat saker som ”Okej…” eller att du ”Bara menade väl.” och när jag senare glömmer ändå.
Jag ska försöka vara lite mindre dum i huvudet, helt enkelt.
Och jag älskar dig. Gränslöst. Som berg och hav.
Jag vet också att jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med dig, just för att du är allt det där som jag inte är och för att du är mer än jag någonsin kunnat drömma om. För att du är den starkaste människan jag har mött och för att du gör också mig starkare än jag någonsin tidigare har varit. För att du älskar mig, för att du står ut med all den här idiotin och för att du varje gång du skrattar fyller min ryggrad med sjudande varm sockerdricka.
Och ja, jag tänker väl någonstans att det kan bli min uppgift att se till så att du aldrig glömmer det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *