Blogg

”I find your lack of faith disturbing…” – Darth Vader

Sovrum ca 21:04

Jag: Alltså. Det här håller inte längre.

Flickvän: Vilket då?

Jag: Jag har inte sett nya Star Wars! Jag M-Å-S-T-E se nya Star Wars.

Flickvän: Kan du inte se den med S?

Jag: Nej. De har redan köpt biljetter så då får jag ju inte sitta bredvid dem.

Flickvän: Men…det gör väl inget? Man ska ju ändå se på ”filmen” liksom.
(Hon säger ”filmen”, på samma sätt som väldigt gamla människor säger ”gruppsexfestival”)

Jag: Det är inte samma sak.

Flickvän: Nehe. (Paus) Ja, jag tror inte jag skulle vilja se den.

Jag: Nej, och det är okej.

(Paus)

Flickvän: (Fortsätter) …Jag menar. Det är ju liksom ingen riktig ”film”.

Jag: (Hostar till och tänker för ett kort ögonblick vilket scenario som är mest troligt; att jag har hört fel eller att min flickvän har smugit sig ut någon gång under juldagsnatten och sålt sin själ till Satan) Förlåt. Du sa vadåförnågonting sa du?

Flickvän: Ja, Alltså… Det är ju mest specialeffekter och det kan vara ju nice och allt, men det är ju inte så mycket story liksom. Det är ju ingen bra ”film”.
(Hon säger ”film” på det där sättet igen)

Jag: (Försöker profylax-andas och hitta ett väldigt varmt minne från min barndom att hålla fast vid under de närmsta minuterna. Sedan lugnt och sansat.) Nehe. Okej, ja det kan man ju tycka. Det är ju en smaksak. Man har ju rätt till sin åsikt och så vidare. (Andas. Ett. Två. Tre. Fyra)

Flickvän: Ja, alltså. Jag har ju sett två Star Wars och det är inte riktigt min grej.

Jag: (Tar ett ungefär lika kraftigt tag om armstödet som octo-mom inför de första förlossningsvärkarna och försöker hålla mig så satfläskat lugn som det bara går i en situation som denna) Hrrm! Du har sett ”vadåförnånting” sa du?

Flickvän: (Som om det vore rätt svar på en väldigt enkel fråga) Två. Två Star Wars.

Jag: Ehm…okej. (Drar bort en svettpärla vid den mest metronomiskt dunkande venen i pannan) Så… (Andas. Ett. Två. Tre.) Vilka har du sett, älskling?

Flickvän: Någon med något med Jedi i.

Jag: (Undrar hur mycket starksprit vi har hemma) Någon? Någon med något med Jedi i? Nej…

Flickvän: Joooo! Det var liksom stora metalldjur också som de snurrade rep runt så att de föll och så var det en med han Darth som var någons farsa eller något.

Jag: (Sitter uppkrupen och försöker smälta hur kvinnan i mitt liv precis reducerat AT-AT Walkers till ”metalldjur”, Luke Skywalker till ”någon” och Lord Vader till ”någons farsa” och kämpar som bäst emot impulsen att gnaga av mig båda knäskålarna, alternativt göra en snabb googling efter ”excorcist + jour + söderort”) Du menar ”The return of the jedi”…

Flickvän: Ah, just det! Finns det en jedi i den?

Jag: Ja…Det finns Jedis i den.

Flickvän: Ha! Jag sa ju att det var en jedi med. HA HA!!!

Jag: (Andas. Fyra. Fem. Sex.) Alltså. Nej. Eller jo. Men alltså. Man gör ju inte så.

Flikvän: (Oförstående) Vadå?

Jag: (Försöker att inte studsa mer än vad som är socialt accepterat i stolen, men börjar samtidigt komma till ro med insikten om att jag samtidigt inte är mer än människa) Det är ju del S-E-X! Man måste ju se dem från B-Ö-R-J-A-N. Annars så fattar man ju ingenting.

Flickvän: Men det finns ju ingen bra story.

Jag: Alltså. (Andas några väääääldigt djupa andetag) Okej.  Vad vet du om Star Wars?

Flickvän: Att det finns en som heter Darth och sen så slåss de och skjuter på varandra. Jag gillar inte så mycket filmer där man bara slåss liksom.

Jag: Lord Darth Vader! Och det är ett frihetskrig. Alltså. Darth är en Jedi som missbrukade the force och lät hatet förgöra honom och liksom vinna, så han joinade the dark side. Och sen så finns det jedi-krigare med Obi-wan som är Darths gamla bästis och Yoda som är typ som Mister Miyagi fast hundra ljusår coolare och Luke Skywalker och alla har liksom the force och använder den till att göra gott. Det är som Yin och Yang. Det är liksom de onda krafterna mot de goda. Det börjar ju liksom med…

Flickvän: Ja ja ja. Men alltså. Om man tar bort specialeffekterna så är det ju ingen bra film…

Jag: Alltså… Vet du vem Yoda är?

Flickvän: Ja, det är han gröna lilla. Han som pratar baklänges. Fett dryg snubbe.

Jag: Alltså. Du. (Andas. Ett. Två. Tre. Ett. Två Tre.) Jag hör att du säger det och det är ju en åsikt man också kan ha.

Flickvän: Hur lång är den?

Jag: Två timmar och sexton minuter.

Flickvän: Va?!?! Men då är det paus va?

Jag: Nej, varför skulle det vara en paus?

Flickvän: (Upprört) Är det ingen paus?!?!?

Jag: Nej.

Flickvän: Det är ju sjukt länge för en ”film” med bara specialeffekter.

Jag: Jag känner att jag ska ta en promenad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *