Blogg

Lord of the domain. (Domain equals pie)

Ja, alltså. Jag jobbar idag. Rent tekniskt sett så är jag ledig, men jag är liksom upptagen med att fixa med grejer. Ni vet. Röja, styra upp saker och ting, being the lord of my domains.
Som den bärbara datorn till exempel. Och X-boxen. Och mikron.
Och till viss del så kan jag förstå hur det för ett otränat öga kan se ut som att de här tre projekten inte har rört sig framåt nämnvärt mycket under det senaste dygnet som jag har suttit här. Jag förstår hur det kan uppfattas så, men det är bara för att ni inte ser hela bilden eller förstår det tålamod och den split-vision som ligger bakom.
När det gäller den bärbara datorn till exempel så skall den alltså uppdateras från Windows 8.1 till windows 10, vilket enklast kan beskrivas som ett uppdrag vars platsannons fick färre intresseansökningar än den som gällde att ta härskarringen till Mordor och Domedagsklyftan.
Det är inte något för svaga människor, så kan vi uttrycka det. Det inkluderar väldigt mycket paj. Det inkluderar migrän vilket i sin tur resulterar i mer paj. Det inkluderar supportsamtal med en kvinna som heter Rachel på Microsoft som använder uttryck som ”Let my check with the system engineers” och ”ASAP”. Det inkluderar timmar av googlande efter obskyra i trådar på forum där man kan läsa om en snubbe som känner någon vars kusin har en granne i Sveg som nästan lyckats ta sig förbi den första uppdateringsfasen utan att dra sönder ögonlocken på sig själv och drivas till spriten. Och ja, det inkluderar även paj. Det inkluderar att man tittar på ett timglas i sex timmar eftersom det, när som helst längs vägen, finns det en överhängande risk att ens dator förvandlas till Manuel i Fawlty Towers och helt plötsligt inte vet någon-frikkin-ting, sluddrar till och däckar innan han sömndrucket vaknar med en systemfil i mungipan och undrar ”Och vem i Helvete är DU?”. Allt det här gör således att man måste äta paj i sängen framför datorn samtidigt som man tittar på timglaset. Okej, ja. Missförstå mig inte. Jag tycker om paj och jag tycker om att äta framför datorn, men jag gillar inte när folk eller apparater talar om för mig vad jag ska göra. Och nej, nu sa ju datorn inte ordagrant åt mig i något av stegen att jag MÅSTE äta paj i sängen med händerna och spilla vaniljsås i tangentbordet, men ni vet inte hur det är här hemma! Det är tre systemfiler från att förvandlas till Mad Max. Jag är ju för fan inte gjord av trä! Jag måste ju äta, för bövelen. Och ingen datamaskin ska komma här och tala om för mig vad jag ska göra eller hur jag ska äta. Jag bestämmer. Jag är king of my own pie, så att säga. Datorn står på 18% nu sen ungefär två timmar tillbaka och pajen är snart slut, men det lär det väl inte finnas någon support för i det här jävla landet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *