Blogg

Stefan och Ninni och en balkong byggd för en enda sak

Våra vänner Stefan och Ninni har bytt till en större lägenhet. Ni vet, som folk gör i den där åldern när familjer blir större och förökar sig. Vilket Stefan och Ninni gör, på ett sådant där sätt som får de flesta i deras närhet att undra ifall Stefan och Ninni vet någonting som vi andra inte vet om en annalkande Zombieapokalyps inom de närmsta åren, vilket i sådana fall skulle förklara varför de just nu för fullt håller på och förbereder upprättandet av en egen stat.

Så ja, de har flyttat till en större lägenhet. De har numera tre balkonger, värmeslingor i badrummet och en boendekostnad som osökt för tankarna till Ålands bruttonationalprodukt. Eller helikopterrånet på G4S. Idag var vi på besök för första gången, vilket jag förutspår alltid kommer vara en angenäm upplevelse. Av flera anledningar. Inte bara för att de numera har tre balkonger (varav en för övrigt var som gjuten för att använda som ”den där balkongen man äter ost på”, vilket jag såhär i efterhand nog gjorde rätt i att inte uttala mig om mer än för mig själv. Dels för att jag är rätt övertygad om att det bara är Stefan och jag som förstår varandra fullt ut när det gäller den aspekten av kvalitativ heminredning och dels för att Stefan och jag spenderade alldeles för kort tid ensamma i lägenheten för att jag skulle ha kunnat skänka rättvisa åt – eller börja förverkliga – den visionen.).

Ninni och Stefan är förutom det några av de varmaste människorna jag känner och har mött. Ni vet, när man fylls av den där känslan man hade på julafton när man var liten och klockan började närma sig tre, varje gång man bestämmer att man skall ses. När det känns som att resa bort och hitta hem på samma gång. När någonting händer eller när jag känner mig liten, är det oftast Ninnis röst som jag tänker att jag vill höra och saknar. Jag vet inte hur många gånger jag har ringt henne när livet kommit för nära. För hennes lyssnande öron, hennes kloka tankar och för hennes förmåga att likt en naturkraft kunna skingra vilket damm som helst och stärka upp det som varit svagt. Hon är trygg som ett urberg, lugn som en gammal ek och stark som en revolution. Den där sortens människa som jag önskar att alla får möta. Stefan är värme. För mig och för de flesta. Han är en av de där människorna som kan komma in i ett rum och sedan lämna det igen två minuter senare, vartefter alla i rummet kommer att komma på såväl sig själva som andra med att vara lite gladare än alldeles nyss av någon anledning. Han är allmänbildad, snäll och så solidarisk att han får Samwise Gamgi att framstå som Donald Trump.

Stefan och Ninni gillar dessutom att fika och att äta god mat. Det är ytterligare en anledning. Sist när jag hälsade på dem hade Stefan specialimporterat en slags NASA-nivå-rökt bacon från Louisiana och kort därefter frågade han om jag ville ha ”väldigt mycket” eller ”pyramidalt mycket” parmesan. Ja, ni hajar. Jag har haft det bra.