Blogg

It’s a Sicilian message. It means Luca Brasi sleeps with the fishes.

Och ja. Så var det ju det här med ordning och reda, som är så viktigt. Inte sant? Om vi inte har ordning och reda runt omkring oss så faller allt. Då blir det Mad Max av hela skiten.
Jag säger inte att mitt sätt är en bättre lösning. Absolut inte. Jag säger bara att det kanske inte är någonting jag hade valt och att det därför är lite av ett högt spel att anförtro mig med det. Så kan vi säga.

Okej, så att alla är med på banan så bör vi kanske börja så här istället:
När jag var liten och gick på förskola, så kom man efter visst övervägande fram till att dra in min fingerfärgslicens på heltid, eftersom utvecklingen av min grovmotorik helt enkelt inte kunde motiveras med det kaos och den arbetsmiljöproblematik som det innebar för pedagogerna på förskolan ”Trollet”.
Mitt längsta streak av att hålla ett par solglasögon ifrån att bli borttappade, söndersuttna, krossade eller förlagda ligger i skrivande stund på tolv dagar – ett rekord som har hållit i sig sedan juni 2012 när det dessutom regnade den första veckan efter att jag hade köpt dem. Eller som den där gången när jag gick och handlade med min hund, band honom utanför affären, handlade, gick hem igen och undrade varför min hund inte var hemma. Jag får inte jättemånga jobberbjudanden som är baserade på min organisatoriska förmåga och split-vision. Så kan vi säga.
Och ja. Min flickvän tycker om ordning och reda. Jag säger ingenting om det. Det fyller en väldigt stor funktion att hela tiden veta exakt hur saker och ting skall göras. Jag håller med. Det är en fantastiskt smart idé, det där med att ha ordning på grejer. Det underlättar det mesta faktiskt.
För ungefär en månad sedan frågade min flickvän ifall det var okej att hon organiserade upp lite saker här hemma. Och ja, eftersom jag då närmast tänker att det kanske handlar om att hitta en lösning på det där trasslet som blir bakom tv:n med alla sladdar eller kanske att strukturera upp X-boxspelen efter vilka som hör ihop med vilka chips så hade jag inte några om helst invändningar mot det.
Så joråsatte, nu står vi här. Det gällde tydligen inte alls bara X-boxspelen. Det där med ordning och reda är tydligen någonting som går att applicera på väldigt mycket grejer.
Och ja. Jag säger som sagt inte att det är någonting bra. Det är fantastiskt, det är lättöverskådligt och helt plötsligt så förstår man varför saker och ting försvinner eftersom det nu finns en logisk plats för alla saker efter att man har använt dem. Allt ifrån deodoranter till skruvdragare till burkar med rostad lök finns det liksom en plats för helt plötsligt. Helt enkelt för att hon har spenderat ganska så mycket tid med att fördela ut platser till alla saker. Att hon helt enkelt har bestämt att ”H-Ä-R! På den här hyllan bor ’Herr Rostad Lök’ hädanefter”.
Det är någonting bra. Jag tycker det, på riktigt. Främst för mig, men också för Herr Rostad Lök tror jag, eftersom han har haft en ganska lång och skitig historia som bostadslös under min vårdnad, där han har kunnat husera under såväl min säng som ovanpå badrumsskåpet. Detsamma gäller allt ifrån disktrasor och strumpor till hörlurar och kaffefilter. Det mesta, kan vi säga. Jag själv är nog bara orolig att jag är lite för, ska vi säga ”d-i-s-t-r-ä”, för att använda ett finare ord.
Vissa enstaka människor som mina närmsta vänner och familjemedlemmar skulle nog till och med gå så långt att säga att jag är rätt överjävligt klantig men de flesta kan nog i alla fall enas om det nog blir bäst för alla inblandade om jag inte håller i spakarna den dagen zombieapokalypsen kommer. Min flickvän brukar oftast kalla det för att jag tillhör den där katergorin människor som inte borde få anförtros med att att bre så mycket som en knäckemacka utan hjälm och målsmans underskrift.
När min flickvän lagar mat ser det ut och slutar som OS i konstsimning. När jag lagar mat så ser det ut som moshpiten på en Slayerkonsert.
Min flickvän är struktur, ordning, reda och tydliga pyntade lådor med tuschskrivna lappar och texten ”blåa bläckpennor” på.
Jag är en av de där personerna som lite för ofta har använt uttrycket: ”Vänta, det är lugnt! Jag har sett det här i GTA V.”
Och ja, det jag försöker jag säga är att min flickvän alltså rätt nyligen organiserade om badrumsskåpet. Sedan tog hon med mig in i badrummet, pekade och lät meddela att ”Nu ser det ut så här och det vore trevligt och för allas bästa om det kunde fortsätta vara så.” samtidigt som hon tittade hon på mig ungefär som Don Vito Corleone i Gudfadern.
Så ja. Med mitt track-record i åtanke och eftersom ni som läser det här nog känner mig rätt väl vid det här laget, så tänkte jag att det kan vara lämpligt att blogga ikväll. Mest för att det här mycket väl kan vara det sista jag skriver till er.