Avtal

Jag minns hur jag alltid låg tryckt med örat mot min mammas varma mjuka mage i hennes säng när vi lyssnade på Margaretha Krooks inläsning av Eva Bexells ”Prostens barnbarn”. Om och om igen. Så många söndagsmornar att jag idag fortfarande kan alla böckerna utantill. Ord för ord.
Ja. Ljudböcker har alltid varit speciella för mig. De blev min ingång till att själv en dag börja läsa och söka mig till fler sagor och fler berättelser.  Det stora i att bli trollbunden av den små nyanserna. Som när man hör Ernst-Hugo Järegårds emfas i ”Kalle och Chokladfabriken” för första gången, Allan Edwalls genialitet i ”Nalle Puh” eller glädjen i Anders Jacobssons alla böcker om Sune. Jag tror att det var där någonstans som jag lärde mig att älska orden, språket och berättandet.
Ända sedan jag sökte mig till Teaterhögskolan, så har jag älskat att arbeta med min röst. För några år sedan, när jag var arbetslös skådespelare,  så sysselsatte jag mig själv med att läsa in böcker jag tyckte om i en diktafon och sedan skicka iväg röstprover till alla bokförlag och producenter jag kunde komma på. Jag läste och läste. Chefen på Norstedts förlag fick en sen fredagseftermiddag ta emot min inläsning av det första kapitlet ur Arto Paasilinnas bok ”Kollektivt Självmord” tillsammans med ett alldeles för långt ansökningsbrev.
Nu skriver jag ett avtal med samma chef och kan knappt förstå det. Jag känner mig oerhört glad och ödmjuk inför deras förtroende att låta mig få göra detta. Under våren och hösten kommer jag att läsa in samtliga av Petrus Dahlins fantastiska barnböcker om Kalle Skavank. Wish me luck.

Share This:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *