Min vän H och vikten av en rengjord vinyl

Jag har en nära vän som bor i Vingåker. En nära vän som nyligen har blivit förälder. Vi kan kalla honom H.
När H var 20 år gammal sa han en gång på fyllan att han funderade på att flytta till Stockholm.  Eller ja. H sa det väl ungefär med samma dignitet som vilken idé som helst som (framförallt) män har en tendens att läcka ur sig efter tolv starköl.  Ni vet. Som att ”Starta band”, ”Backpacka” eller ”Fatta vad grymt att börja träna israeliskt självförsvar till våren!?”. Inte för att H skulle ha något som helst intresse av i alla fall de två sistnämnda. Han har höftledsproblem och tycker det är genuint obehagligt att prata om alternativa verkligheter där människor tvingas spendera mer än 500 meter från sin skivsamling under längre perioder.

Men jag minns tydligt att han pratade om det. Om Stockholm alltså. Jag tror till och med att det gick så långt att han tittade efter lägenheter och sparade ihop till en insats. Efter ungefär sex månader på bostadsmarknaden gav han upp. Han samlade ihop allt sitt sparade kapital som uppskattningsvis hade räckt till en oergonomisk provhytt allokerad en mansålder utanför tullarna i Hufvudstaden och köpte istället ett stort hus i Vingåker.
Där pysslar han och målar om. Där bränner han oproportionerligt mycket pengar på en ny pelletskamin och pratar om grannsamverkan med det äldre paret mittemot. Där har han byggt en grotta i garaget som han fyller från golv till tak med alla sina vinylskivor och på kvällarna går han ut och kissar i sin egen trädgård.

I veckan som var blev han precis guldmedlem på Webhallen och ja, för de av er som inte vet vad det innebär så kan man säga att det för H innebär ungefär samma erkännande som Nobels Fredspris innebar för Nelson Mandela.

”Det känns skönt att få ett erkännande för allt arbete”
, tror jag faktiskt är ett direkt citat när man pratar med H om just det här.

Att bli guldmedlem på Webhallen innebär kort sagt att man spenderar ungefär fyra sjuksköterskelöner före skatt på att köpa svarta sladdar och kretskortsbaserade livslösningar via postorder hos just, Webhallen. Som belöning för sin prestation får man resten av sitt liv gå före i kön till att beställa ännu fler svarta sladdar hos just Webhallen och får varje vecka personliga mail med bilder och tips på just vilka av de nya svarta sladdarna som är de bästa svarta sladdarna man kan tänka sig. Som ni förstår är han väldigt stolt just nu. Så stolt att han till och med glömde bort att prata om sin nya skivtvätt.

Han är 28 nu och har precis blivit pappaledig med sin första dotter.
Samtidigt har jag bott kvar i Stockholm så länge vi känt varandra. Här köper vi inga skivtvättar.
Här står en svårt vegetarisk mamma på skolgården där jag arbetar. Hon rycker och sliter i sin Barbourklädda dotter på sex och ett halvt. Fräser och snäser att de kommer för sent till barnyoga, att hon måste skynda sig så att de hinner släppa av lillebror på KBT i Liljeholmen. När dottern stretar emot frågar hon istället varför dottern alltid måste ställa till så mycket problem. Och visst. H’s dotter är trekvart av ett år, men jag vet att om 5-6 år kommer han visa henne sina vackraste svarta sladdar samtidigt som han lär henne om hemligheten bakom en riktigt rengjord vinylskiva (Destillerat vatten).
Efteråt kommer de äta mandelkubb på farstubron och gå ut och kissa i deras egen trädgård.
Jag tror att han mår ganska så bra och jag tror faktiskt han gjorde helt rätt som inte flyttade hit.

 

Share This:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *